Senaste inläggen

Av Josefine - 10 maj 2008 20:45

Anna: Jisses det var så alltså. Lite pinsamt nästan.


Men självklart var det ingen Golf utan en skitfin Opel Vectra!

Som ni kan se nedan.


Kört i Borås idag. Jag är inte helt van vid att köra stadstrafik men det gick ändå. Högerreglar, övergångsställen och gud vet vad. Förövrigt tror jag att alla boråsare flytt stan för det var knappt något folk där. Men men. Bättre för mig.

Av Josefine - 9 maj 2008 16:57

Banne mig! Nästan en månad tidigare än förra året.

Men vi (jag och linda) hade ju tänkt att det skulle finnas bryggor så vi kunde hoppa i. Men så blev det ju inte utan det blev till att springa. I och upp.


Men det var ju varmare än väntat. Trodde det skulle vara "kallare-än-vättern-6juni2007-kallt" men icke då. Dock inte så varmt att man ville stanna i någon längre stund.



Haha=P Kom på idag att jag visst inte kommer ihåg allt ifrån Valborg.=P Sara frågade mig förut vad det var för bil vi hade sett när vi gick då. Som jag hade kommenterat. Nu när jag har funderat lite på det så minns jag det nästan. Men när hon nämnde det så hade jag inte en susning.

 Anna har du något minne av det? :P

Av Josefine - 8 maj 2008 09:00

Gött.


  • Naionellt matte C
  • Lämna in bokrecension i Svenska
  • Lämna in marknadsplan
  • Olika psykiska sjukdomar.
  • Psykologi prov
  • Nationellt franska (läs)
  • Rättskunskaps prov
  • Nationellt franska (hör)

Sedan är jag klar!!! Inget mer för mig. Och det mesta ska jag göra nästa vecka.

Av Josefine - 6 maj 2008 22:18

Jag hittade den. 

Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you
Do you ever wanna run away?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more?
Before your life is over
Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding

No you don't know what it's like
When nothing feels all right
You don't know what it's like
To be like me


To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
And no one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy but I'm not gonna be okay
Everybody always gave you what you wanted
You never had to work it was always there
You don't know what it's like, what it's like

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like (what it's like)

Av Josefine - 5 maj 2008 21:20

Jag har försökt hitta en bra och passande låt/låttext hela dagen men utan resultat. Jag orkar inte riktigt skriva en egen och jag vet inte riktigt vad jag känner för heller så.


Sista naturfoto idag! Så gött.
Och jag testade förövrigt min studentutstyrsel igår. Läskigt. Jag har aldrig sett så jäkla söt och tjejig ut i hela mitt liv. Uh!!


Helgen som varit.


Fredag: Sonic Syndicate i Borås. Underbart även om Swing inte är något jättepepp ställe. Lite roliga grejer iaf. Men wtf. Hur moraliskt är det på en skala att tattuera folk där?


Tvivlar på att det var  jättenyktra människor de tattuerade. Men men.  Sonic var underbara. Men eftersom vakt-arslet lurade oss höll jag på o missa Denied. Då gott folk. Då hade jag dött.

Även om jag höll på o göra det ändå efter en rätt så bra smäll rakt över revbenen som gjorde att jag nästan ramlade ihop.

Lördag: Upp klockan 10 för att hinna vakna till lite innan det var dags att åka till Göteborg klockan 11 med Sanna och Alex, för att fixa  WCR-biljett på Shock. (Där man dagen till ära fick ett festival-kit och en skiva)(Flogging Molly för min del) Men innan dess en snabb sväng i Nordstan för att hitta nätstrumpor, i första hand, till Sanna men jag äger numera ett par också. Sedan fortsatte vår snabbsväng där efter lämpliga studentkläder till mig. Har aldrig provat så många vita klänningar på en dag. (Tror förövrigt att jag aldrig har provat någon vit klänning överhuvudtaget) Provrum är överskattade. Vad är vitsen med dem när folk bara kan titta rätt över ändå?


En cola till mig och sedan vidare till Shock. Där jag fick syn på två personer jag verkligen tyckte att jag kände igen. Men jag var inte helt hundra. Därav en del stirrande och även en del stirrande tillbaka från deras sida. (Vi stod precis brevid där de stod och valde musik och grejer) Sedan kom jag dock fram till att det såklart var Jimmie (sångaren) och Mackan (Annas heta bassist) i DBA!


Ibland blir jag lite lycklig. Även om det inte är så ofta.


Sedan in på Carlings. Jag hittade en kjol. Sanna hittade en kjol. Och vi får väl helt enkelt tävla om vem som ser slampigast ut.

Vi åkte hem. Alex lovordade hur bra det skulle bli på Fabriken på kvällen och ville att jag skulle med. Jag var då inte helt säker på vad jag pallade med efter 3 festkvällar/nätter och minst lika många dagar utan tillräckligt med sömn. Jag åkte hem och sov lite. Kom sedan fram till att jag nog orkade åka med så. Iväg det bar. Dock nyktert denna kvällen för någon gräns måste det finnas för vad en människa orkar med.


Jag såg bara två band för jag kände inte för att vara kvar tills 1 tåget gick hem. Vilket skulle innebära ytterligare en natt utan sömn. Men så klart när jag skulle med tåget så var det ju ungefär 10min försenat. Så jag stod där och frös lite på perrongen. Eftersom det, enligt mig, är sommar nu och då behöver man ingen jacka eller liknande.


Söndag: Repade. Slappade mest annars och kollade på OTH (som jag inte sett på flera veckor!!!)



Oh my. Bland de längsta inläggen jag någonsin skrivit. Well. Grattis den som orkade läsa hela. Men ja. Jag borde ta itu med några av alla uppgifter jag har att göra.


I'm off..


Av Josefine - 2 maj 2008 11:38

Jag är rätt långsam på att uppdatera.
Men nu kommer en liten uppdatering för senaste dagarna.

Början av veckan började lite sådär. Typ missförstånd och shit, muntliga i svenska och franska och allt annan som inte är kul.

Valborg var pepp. Som fan. Till en början. Först till Sara dit även Milla kom sedan. Vidare till André där det var en hel del folk. Både kända och okända. Lite strul med om/hur/vart vi skulle dra vidare. Vidare kom vi. Då även Anna hänka på. Vi var i *host* rätt bra tid till tåget. Fördrev tiden med att studsa runt, ringa telefonsamtal som Sara inte vågade/ville göra etc. Lite pinsamt i efterhand kanske men ändå rätt kul. Lämnade efter en stund över telefonen till Sara, eftersom det faktiskt var hennes kompis, studsade runt lite till, studsade till Anna som kom, snodde Sprite av Sara för att Anna skulle kunna blanda. Vilket resulterade i vidrig 50/50 blandning av något slag.


Tåget kom. Sara gick iväg på toa, konduktören kom. Jag tyckte jag var smart, men det gick inte så där jättebra. Men det löste sig. Traskade dit vi skulle. Jag säger redan här att jag inte hade någon koll på vilka vägar vi gick på. Sara var vår vägledare.


(Dåliga delen)


Gick på toa. Kommer ut - Sara borta. Jag och Anna känner oss lite bortkommna. Går upp på övervåningen och kikar på fotboll med folk. Folk undrar var Sara och Gippan är och de försöker få tag på dem men utan större framgångar. Spelar lite gitarr och lite annat. Sara ringer och säger att hon är på väg. Kort därefter ett samtal till då hon ber mig komma ut. Sagt och gjort. Ja... Resten är historia. Massa snack, tårar, lite mer gitarrspel. Sara lämnar oss. Jag och Anna blir återigen lite bortkommna. Tänker ta tåget hem. Men kommer på att vi inte kan vägen. Frågar en vänlig själ som skrattar åt oss. Sedan ytterligare en vänlig själ som ger oss en vägbeskrivning som lät  ungefär så här: "Vänster, Höger, över bron till vänster, höger, lekpark..." etc. Vi blev inte så mycket klokare men tänkte att vi kan ju ändå försöka. Sedan skulle de iväg på efterfest visade det sig. Så då väntade vi lite och fick sällskap. Blev erbjudna att följa med till efterfesten. Men ja. Förbindelserna hem är ju inte de bästa och även om vi blev erbjudna sovplats slutade det med ingenting. Åkte hem, väntade på hämtning, fick sällskap av några packade och konstiga människor. Morsan hämtade. Skitsur. För att hon skulle få hämta Mich klockan 3 i Alingsås. Hem. Försöka sova. En packad Sanna ringer. Lät som så här: "Duuu... Hur ska du komma hem? Eller ska du hem eller var ska du sova? För jag vågar inte ringa morsan! Jag ringer hem till Aida. De sa att vi bara skulle ringa så vi fick sova där." Etc. (Lägg till en ganska förvirrad och packad ton på det här)


Försökte återigen sova men lyckades inget vidare. Gick upp vid 9. Efter ett tag kom andra som varit ute och festat upp. Lätt konstaterat att jag såg lite piggare och fräshare ut. De andra såg ut som de dött och återuppstått igen eller nåt.

Skulle iväg med Alex och Bröd till ett ställe i Gbg. Ringer Alex på väg fram till Herrljunga och frågar henne om hon pratat med Sanna. Icke. Ringer och väcker Sanna (klockan 16) . Som låter jävligt trött och bakis. Åker med Bröd och Alex. Som fan. Vi hittade dit. Lite moshande och jag åker som vanligt på arslet. Inte jättebra band. Eller Alex:s jammaväns band är bra. Men inte resten. Åker tillbaka till stationen vid 22. Käkar pommes och åker hem.


Pratar med Sanna nu:
Liar Liar Burn In Hell. säger:

mm, göteborg ? det är lördag imorn va ?

We Only Want What We Can't Have säger:

herregud.

We Only Want What We Can't Have säger:

söp du bort varenda hjärncell eller?

Av Josefine - 28 april 2008 22:07

Jag gillar inte ångest men lik förbannat har jag det nästan konstant.
Fast vem har någonsin gillat att ha ångest?!


In the end, It doesn’t even matter

Av Josefine - 27 april 2008 23:34

för jag får krupp här..

Skapa flashcards