Vaknade av att det ringde, såg att det var Seb. Tänkte "Va fan vill han mig." Men jag svarade. Vet inte vem jag pratade med men den saten, låt oss kalla honom N här, måste ju fått ett gott skratt. Konversationen i korta drag:

J: Eh, Hallå?

N:Tja, skulle bara säga att Sebbe sover hos mig inatt för han mår inte så bra. osv osv.

J: Eh okej?

N: *skrattar lite och säger* Fan är du full eller? :D

J: Va? Nae....*kollar på klockan på stereon av alla saker i MITT rum* Men det är mitt i natten här...?
N: Eh.. Jo-o...(förmodligen jävligt medveten om det) men iaf. Seb sover här för han mår inte så bra.

J: Hm okej... (tyst en stund) Men håll lite koll på han bara så han inte kväver sig eller nåt bara.
N: Jadå. Jag håller koll på honom.

J: Okej, men kalas...

Efter att jag lagt på började jag undra varför inte Lena eller Tove vaknat. Menar de borde ju ha vaknat av att det ringde och att jag stod och prata i telefonen. Det var ungefär då, när jag satte mig på sängen igen som jag insåg vart jag var, när jag upptäckte att det inte fanns en chans till att de skulle hört nåt. Och insåg vad jag hade gjort. -asg-

"det är mitt inatten här" -No shit Sherlock -asg-