och jag håller på att bli knäpp. Jag pallar inte det här. Jag vet inte ens varför jag är irriterad! Vet bara att det räcker med att någon säger något så flyger jag i taket.

Typ mamma. Måste hon heeeela tiden upprepa precis vad jag har sagt?! Har jag sagt att jag ska jobba imorgon behöver hon väl inte: Jaha så då jobbar du imorgon alltså? Eh... Jag SA ju det!!

Förövrigt, på tal om jobb,så har jag bara en dag kvar att jobba nu. 4 månader av jobb och nu ska jag bara vara hemma? 4 månader som har gått jävligt fort. Var inte alls länge sedan jag bara hade jobbat ett par veckor. Inte alls länge sedan Karlskrona, HCSS, alla kärven lördagar. Och så vidare, och så vidare. Går livet i det här tempot så kan vi ju lika gärna skita i allt.

Jag lär  bli skogstokig. Jag är/blir rastlös som det är nu och nu ska jag inte ens jobba på dagarna. Så vad ska jag nu göra hela tiden?!

Jag kommer driva folk till vansinne här hemma. Inklusive mig själv.

Bara för att jag inte har en enda jävla aning om vad jag vill göra med mitt så kallade liv. Eller jo. Delvis kanske. Temoprära lösningar. Men inte ens det tycks ju fungera....

Dra åt skogen